Idag fick jag äntligen åka till stallet igen, har känt att jag behövt det. Ska flytta till fosterfamilj på söndag och en sak är säker... jag kommer sakna alla djuren så jätte mycket! dom har en hund men ja, dom bor i ett enormt hus och jag har alltid left med massa katter, Vi har aldrig haft under 9 katter tror jag, När vi flyttade till borlänge hadde vi 12 katter i början men sen fick Rebecca två av våra katter sen gick en bort något år efter. Och min bebi Ragge kommer jag sakna mest av alla, han har varit min nu i 6 år och jag har alltid älskat han mycket, förut kunde jag inte sova över hos andra för jag hade en bild i huvudet på Ragge som låg ensam i min säng och försökte sova...

så ja det blir lite jobbigt och sen har jag väldigt svårt att sova nu för tiden, För blir att tänkta på ALLT när jag ska sova och saknar mamma så himla mycket... </3 kan inte sluta tänka på henne.. inte ens hästarna hjälper lika mycket längre så vet inte vad jag ska göra, mamma hann aldrig se hur mycket jag har utvecklas med ridningen och jag ville visa henne hur duktig jag har blivit och göra henne stålt! Jag kan nästan inte prata om henne utan att börja gråta nu dom senaste dagarna, nästan varje låt jag hör föknippar jag med henne och jag kunde prata med henne när jag var ledsen och när det var jobbigt i skolan och stallet m.m. Nu känns allt bara fel, Tomt bara konstigt. Jag låg ofta när jag var liten och grät när jag skulle sova för att jag inte ville att mamma skulle gå bort när vi båda var mycket äldre, och så blev det ändå nu, båda vi var fortfarande unga.. Så det känns så konstigt nu att flytta till en nästan helt okänd familj och inte ha henne i närheten... Hon hade även lovat någon dag innan hon gick bort att hon skulle visa att hon fanns kvar med mig, men det har hon inte gjort än, bara lite i en dröm för någon dag sen när hon sa åt mig att sluta gråta och att allt kommer bli bra snart igen....


/ Denise